Tidigare notiser på sidan Aktuellt och senaste nytt år 2006 Sidan uppdaterad 2009-08-31 Innehåll
Historiens vingslag Aktuella notiser
för denna sida sänds till ______________ Tidigare notiser i Aktuellt och Senaste Nytt |
|
______________
Historiens vingslag Historiens vingsus kunde formligen höras i stagen när två de Havilland DH.82A Tiger Moth landade på Barkarby idag den 17 december - på flygets födelsedag! - och exakt 75 år sedan den första Tiger Mothen kom till Sverige. Denna första Tiger Moth landade just på Barkarby, eller snarare den del av fältet som då var Hägerstalund. Om denna händelse har man kunnat läsa i tidigare notis på denna sida. De två Tiger Moth som celebrerade 75-årsminnet var SE-CHG som framfördes av Niclas Bååth och SE-AMY som flögs av Henrik Lundh. I den låga vintersolen landade de på gräset framför EAA:s och flygklubbens klubbstugor. Under en halvtimme visade de sina flygmaskiner för den församlade flygpressen innan de återvände till hangarvärmen på Skå Edeby. SE-CHG är röd och gul-målad och märkt enligt 1935 års flygvapenbestämmelser. Den tillverkades 1942 av biltillverkaren Morris medan SE-AMY är tillverkad 1939 i Hatfield i England i de Havillands fabriker.
______________
Moth-jubileum
Det är i dagarna nu 75 år sedan den första Tiger Mothen kom till Sverige. Ingen vanlig sådan heller, utan en av de åtta stycken DH.60T Tiger Moth som tillverkades av De Havilland vid Stag Lane i mitten av 1931. Alltså, ingen DH.82, även om flygplanet – G-ABNJ – i princip var modifierat till sådan status. Det som främst skiljer en DH.60T Tiger Moth och en DH.82 Tiger Moth sitter i vingstöttorna. Dessa är kortare på en DH.82 och undervingarna lyfts därmed upp och ger planet en bättre markfrigång. Tidigare under hösten, då med Class B-registrering E.5, hade G-ABNJ brukats i tester av RAF vid Martlesham Heath. När väl markfrigången hade förbättrats utmynnade detta i den första engelska ordern på 35 exemplar av skolflygplanet DH.82 Tiger Moth. Nästa kund var Sverige som köpte tolv stycken vilka levererades under 1932 (Sk 11). Ytterligare 23 kom att tillverkas på licens av ASJA i Linköping under 30-talet (Sk 11A). När produktionen av Tiger Moth till slut upphörde i augusti 1945 hade enligt beräkningarna 8 811 exemplar tillverkats i Australien, England, Kanada, Norge, Nya Zeeland, Portugal och Sverige. Det var den 17 december klockan 13.15 som De Havillands provflygare Hubert Broad landade på Barkarby med G-ABNJ. Broad var för övrigt också den pilot som den 26 oktober hade företagit den första provflygningen med DH.82 Tiger Moth.
Captain Broad till Barkarby i grevens tid - Intensiv snöby dolde Stockholm Demonstration i dag för sakkunskapen. Captain Broad kom till Stockholm på torsdagseftermiddagen efter en liten tripp på 88 minuter från Malmslätt. Kl. 1.15 slog Tiger Mothen ned på Barkarbyfältet, som var mera förrädiskt än vanligt sedan snön "jämnat ut" de värsta groparna. På fredagsmorgonen ger captain Broad kl. 12 en uppvisning för sakkunskapen. Snön tror han inte skall vara till besvär fast han bara har hjul. På torsdagen låg den 4-5 centimeter djup på fältet. - Jag har flugit sexton år nu, så jag har hunnit med en del på området och naturligtvis har jag haft svårare väder än vad jag mött på hitvägen från England säger captain Broad då Dagens Nyheters medarbetare träffar honom hos Aeromateriel, det engelska de Havilland-bolagets svenske representant. Men det var faktiskt rätt besvärligt hela tiden från Hamburg till Stockholm på grund av envis motvind. I Hamburg blåste det för resten 65 kilometer i timmen nere vid marken, och ännu värre är de ju en bit uppåt, så jag gjorde inte stort mer än halv fart. Tiger Mothens marschhastighet är annars 145 kilometer i timmen och maximifarten 175-180 kilometer. Inga svinglande hastigheter, men de räcka gott till för en skol- och sportmaskin enligt de erfarenheter som vi ha. Stockholm har captain Broad inte haft tillfälle att besöka förut, men han har likväl hört - och flygfotografierna hos Aeromateriel bekräfta det - att den svenska huvudstaden skall vara något alldeles extra även från luften. Jag fick tyvärr inte se någonting alls av detta vackra, säger flygaren, ty samtidigt med att jag nådde hit upp kom det en ettrig snöby svepande, och allt blev bara vitt. Hade jag varit ute någon halvtimme senare så skulle nog fått svårare att hitta till Barkarby. Nu kom jag i grevens tid. Tiger Moth är världens bästa skolmaskin, dekreterar captain Broad, och han tillägger att han säger detta inte bara därför att det är de Havilland som gör den, utan därför att han verkligen är övertygad härom. Det är en mycket ny typ, bara ett par månader gammal, men fabrikerna ha dock hunnit leverera ett fyrtiotal till de engelska luftstridskrafterna, och beställningar ha likaledes gjorts av Portugal och Argentina. Motorn är densamma som Bert Hinkler använde på sin flygning över Sydatlanten för en kort tid sedan, och planet är tvåsitsigt med en aktionsradie på 2 Ŋ-3 timmar, vilket är fullt tillräckligt för en skolmaskin. Om sig själv berättar captain Broad helt blygsamt att han började flyga vid 18 års ålder, och de senaste tio åren varit anställd hos de Havilland-verken. That's all. Den lille spinkige mannen - han går liksom maskinen i allra lägsta viktklassen och verkar mera 25-åring än rekordflygare med sexton års erfarenhet på nacken - har tidigare figurerat flitigt i rekordtabellerna. Nu är allt det där borta, säger han. Kvar står blott hastighetsrekordet för sportflygplan över 100 kilometersbana, 301 kilometer, men den noteringen ryker när som helst. Vart det bär hän efter demonstrationen i Stockholm är captain Broad inte på det klara med ännu. Men förmodligen arrangeras en uppvisning också inför flygskolan på Ljungbyhed. Broad hoppas få en god kund till de Havilland här. Dagen därpå demonstrerades flygplanen för flygvapenledningen och kom, mer eller mindre, att inköpas på stående fot. I flygvapnet blev G-ABNJ den första Sk 11:an, detta med nummer 562. Planet kom att avskrivas efter ett haveri några år senare.
______________
Svensk Flyghistorisk Tidskrift Nr
6/2006
Ordföranden har ordet Gammalt och nytt i korthet Kollission mellan flygplan och båt Jacob Ellehammer, förste europén i luften? TEAM 2000 1936 års försvarsbeslut Royal International Air Tattoo 2006 Göteborgs stads flyghamn Safir hos Lufthansa Svenska Flygvapnet 80 år Flyglitteraturträffen 2006 Tors profiler Open Sky – flygutställning Flygarporträtt – Bengt Andersson Min bästa flygbild 2006 SAS går med i retroklubben Böcker Brevlådan Hopp Arlanda – tätaste Caravelle-flygplatsen? Föreningsnotiser Med SE- på vingen Medlemsservice Danska veteranflygplan på frimärken
C 4 Open 2006 ______________
Nätkassen I Svensk Flyghistorisk Tidskrift nr 6/2006 presenterar Lars Sundin nya intressanta sidor på nätet. ______________
Fagseminar 2007 Möte för flyghistoriskt verksamma och intresserade i Norge och Norden
Fagseminar 2006 arrangerades av Norsk Luftfartsmuseum på Forsvarets Flysamling på Gardermoen i februari. Nästan 90 deltagare från Norge och Sverige (ett 10-tal) kom till detta möte. Nästa års Fagseminar förläggs till Norsk Luftfartsmuseum i Bodø och året därpå till Sola-Stavanger. Norsk Luftfartsmuseum hälsar alla intresserade välkomna till detta nätverksmöte – där en av sessionerna skall handla om just nätverksbygge i det luftfartshistoriska nätverket. På torsdagskvällen den 8 februari 2007 samlas vi för en ”get-together” i museet. Själva seminariet startar fredagen den 9 februari med registrering på morgonen och sessioner från kl 0900. På kvällen avnjuter vi en festmåltid i museet och årets entusisast koras. Detta motsvaras kanske närmast av Söderbergplaketten i SFF. Lördagen den 10 februari fram till kl 1300 är också avsatt för en session. Därefter är det ”obligatoriska” programmet slut och det är det fritt att bese utställningarna. Tiderna är avpassade för att passa Norwegians tidtabell – det absolut billigaste sättet att ta sig till och från Bodø – om man är ute i tid. Vill du veta mera, gå då in på www.luftfart.museum.no och klicka på Fagseminar 2007. Där finner du ett mera detaljerat program (som uppdateras efterhand) och en anmälningsblankett (Påmeldingsskjema) som kan sändas per e-post. Välkommen! ______________
Ännu en Tiger Moth i luften – snart dussinet fullt som flyger i
Sverige
Vad är urtypen för ett veteranflygplan? Svaret kan självklart vara olika, men om den ställs, skulle rätt många antagligen säga "Tiger Moth". I höst har ytterligare en DeHavilland DH 82A Tiger Moth kommit i luften i Sverige. Det är SE-FNA som tillhör Svedinos Bil- och Flygmuseum som - efter att ha varit markbunden i 20 år - nu har gjort ett antal provflygningar efter renovering. Denna Tiger Moth är nu åter baserad i Halmstad. I huvudsak har Mats Stenborg, just ifrån Halmstad, ansvarat för arbetet att få flygplanet i luften igen. Flygplanet kommer att flygas av ägaren Björn Svedfelt och Mats Stenborg samt Johnny Andreasson, som också varit involverad i arbetet att återställa det i flygskick. Vi hoppas nu att få se det på flygdagar framöver och kanske också i samband med att Tiger Moth firar 75 år i Sverige nästa år. Detta kommer att ske på Skå-Edeby i mitten av juni. Denna Tiger Moth, med tillverkningsnummer 82003, levererades från fabriken Hatfield i april 1939 till RAF där den fick serial N6730. Precis efter krigsutbrottet finns planet i uppbördshandlingarna för 206 Sqn men använt av No.3 Coastal Patrol Flight baserad Hooton Park. Från december 1940 och till krigets slut kom planet att brukas i tur och ordning av No.11, 7 och 16 EFTS (Elementary Flying Training School). 1953 sålde RAF flygplanet till W.A.Rollason Ltd. Hos Rollasons, på Croydon-fältet söder om London. Här kom Tiger Moth'en att stå i förråd fram till 1961 då man plockade fram det igen och gjorde en genomgripande översyn. Därefter såldes det till Werner Münker, Krombach, Väst-Tyskland. Han fick sina initialer med registreringen, D-EMWE, och planet levererades i början av 1962. Münker sålde Tiger Moth’en 1967 till Luftsportvereinigung Wolfhagen eV, Wolfhagen. Redan i maj året därpå råkade det ut för ett haveri och avregistrerades. Därefter såldes vraket till Hermann Huss i Itzehoe. Han fixade till planet och det kom i luften igen med ny registrering, D-EMWT, 1970. I december 1971 såldes det till Bo-Lennart Modee och Bo Rex i Halmstad som gjorde en stor översyn och lackerade om planet. Färdigställandet kom dock att dra ut på tiden. Först sommaren 1976 kunde Tiger Moth’en åter komma i luften, nu som SE-FNA. I september 1977 köpte Lennart Svedino Svedfelt SE-FNA. Han flög med det i tio år och 1987 placerades planet på Svedinos Bil- och Flygmuseum. Sista flygningen innan SE-FNA hamnade där gjordes den 30 augusti 1986, detta mellan Örebro och Halmstad med Björn Svedfeldt som pilot. I Örebro hade planet då medverkat i inspelningen av "Som man ropar får man svar" i SVT:s Trenter-serie. År 2002 utfärdades byggtillstånd av EAA för restaurering och nu är alltså SE-FNA åter i luften. Första flygningen efter det tjugoåriga stilleståndet gjordes den 9 september.
______________
SFF på Hjulmarknaden För tredje året i "modern" tid har SFF ställt upp på Hjulmarknaden som ägde rum den 2 december i Sollentuna Expo. Försäljningsresultatet var inte direkt lysande, snarare tvärtom, men så handlar marknaden huvudsakligen om modelltåg och tåghobbyn. Vi tror emellertid att arrangemanget, med lämpliga och enkla marknadsföringsåtgärder, kan vara något även för flygentusiaster. Vi återkommer därför också nästa år. Montern bemannades av medlemmar ur region SFF-Stockholm och delades av besparingsskäl med Flygande Veteraner. SFF hade även draghjälp av medlemmen Mats Johansson som visade sin nya radiostyrda modell av J 22. Hjulmarknaden höll ursprungligen till i Blå Hallen i Stadshuset, men den nya ledningen ansåg inte teknikhobby vara fint nog, varför marknaden först fick flytta till Galärparken på Djurgården. Lokalerna behövdes emellertid för andra ändamål och ny plats blev för tre år sedan Sollentuna Expo, f d Sollentunamässan. Lokalerna är mycket bra, rymliga och ljusa. Det är enkelt att ta sig dit med pendeltåg och det är lätt att parkera. Arrangörerna och hyresvärden gör också ett fint jobb för att alla skall trivas.
______________
Den förste svenske
astronauten
Den 8 december planeras rymdfärjan Discovery starta med bl a den svenska astronauten Christer Fuglesang ombord för ett 11 dagar långt uppdrag STS-116. Om detta finns mycket att läsa i våra dagstidningar. Även Flygtekniska Föreningen skriver förstås om denna remarkabla händelse på en sida på sin sajt. Bl a hänvisar man där till en serie populärare skrivna artiklar i Göteborgs-Posten samt till andra källor. Det finns även ett forum som är nyöppnat men där det säkert kommer fler frågor och svar om färden. Endast medlemmar kan skriva inlägg men var och en kan läsa dem.(International Det handlar om ett moment i uppbyggandet av rymdstationen ISS, International Space Station, som beräknas vara klar 2012 och då väga ungefär 419 ton och ha en trycksatt volym motsvarande tre normala villor. Projektet är ett samarbete mellan USA, Ryssland, Kanada, ESA (European Space Agency). Christer Fuglesang är den förste europeiske astronauten med både rysk och amerikansk utbildning. Om hans långa väg till rymden kan man bland annat läsa hos Göteborgs-Posten ______________
Rapsody in Jak Västerås Flygmuseum har en intressant samling flygplan, både sådana som flyger och som är statiska. De flygande planen tillhör privatpersoner eller föreningar som har sina klenoder förvarade i denna före detta F 1-hangar. Här finner man bland annat tre tvåsitsiga Vampire, Åke Janssons DC-3, en Texan, en av världens få flygande dH Heron samt flera trevliga mindre privatflygplan. Hit hör en Aeronca samt några Jak-flygplan. Bland de statiska utställningsflygplanen märks J 35 Draken, J 32B Lansen, S 29C Flygande Tunnan samt två Viggen. En av dem är uppskuren så att man kan se innanmätet. Det som emellertid lockar flest besökare är museets båda flygsimulatorer. Här kan man flyga J 35 och Convair Metropolitan på ett mycket naturtroget sätt. En halvtimme i Metropolitan kostar 200:- medan Draken kostar 150:-. I båda fallen ingår utförlig instruktion före flygning. Museet har öppet söndagar 12-16 under vintersäsongen.
______________
NORDEX 06 Just nu pågår slutfasen Flygvapenövningen NORDEX 06 på flera platser i Sverige. Målsättningen med övningen är att slutöva de värnpliktiga som är i slutstadiet av sin värnpliktutbildning, samt att utveckla flygstridskrafternas luftstridsförmåga och förmåga till deltagande i internationella insatser. På flygbasen i Jokkmokk deltar flygvapnets 218:e. flygbasbataljon i övningen tillsammans med en insatsdivision bestående av sju JAS 39A Gripen från 1.divisionen, Urban Röd från F21 i Luleå. Även Luftstridsskolan i Uppsala deltar med 1623:e. Sensorkompaniet som verkar med olika ledningssystem i närområdet samt Flygbasjägare från F 17 som upprätthåller närkyddet på basen. Totalt verkar omkring 600 personer på Jokkmokkbasen under NORDEX 06. Under en vecka har basen förvandlats till en plats i provinsen ”Highland” i det fiktiva landet ”Lumberland” där stora motsättningar och oroligheter råder mellan olika befolkningsgrupper. Uppgiften för styrkan på platsen är att uppehålla lugn i området. Under övningen är delar av styrkan grupperade i en camp liknande den som kan bli aktuell vid en skarp mission utomlands. På campen som är placerad på en av basens tre kortbanor finns förutom förläggningstält sjukvårdsplats, matsal, hygienutrymmen samt en stabsplats. En ny portabel underhållshangar för JAS 39 Gripen testas också för första gången under vinterförhållanden på Jokkmokks Flygbas, bland annat kan flygplanen avisas under mycket kort tid med hjälp av flyttbara värmeaggregat. På F 21 finns övningsledningen för hela Flygvapenövningen grupperad i NORDEX headquarters, NHQ. På Kallax är utöver hemmaflottiljens JAS 39C från 2.division även första och andra division från F 17 samt 2.division, Gustav Blå från F 7 baserade. Hittills har tyvärr det dåliga vädret inte medgivit någon större flygaktivitet vilket påverkar övningen på två sätt. Dels negativt genom att förare och klargörningspersonal inte kan träna sina respektive uppgifter, men även positivt ur en annan aspekt för att deltagarna från södra Sverige kan träna under väderförhållanden som man kanske normalt inte är van vid berättar Lars Jäderblom, Flottiljchef på F 21. Väderutsikterna ser något ljusare ut för denna vecka så förhoppningsvis får även flygförare, tekniker och övrig klargörningpersonal sin beskärda del av träning innan övningen är över.Övningen på Jokkmokkbasen inleddes tisdagen den 14 november 2006 och pågår fram till och med tisdag den 21 november 2006 då deltagande förband börjar sina respektive ombaseringar till sina hemmaorter.
______________
Nödlandarutställning på Örebro länsmuseum
Söndagen den 12 december invigdes
utställningen "18 november 1943 - bombflygplan nödlandar i
Örebro" på Örebro läns-museum.
Temat för utställningen är de två
B24 Liberatorplan som den 18 november 1943 nödlandade i Örebro
efter en bombraid över Kjeller i Norge. Initiativtagare till
utställningen är Michael Olsson vid Örebro läns museum tillika
medlem i SFF. Han har tillsammans med bl. a. Arne Svensson, även
han SFF medlem sammanställt utställningen som till stor del
bygger på Arnes minnen och bilder från händelsen.
Vid Söndagens invigning som besöktes
av dryga hundratalet besökare talade Arne Svensson om sina
minnen av händelsen samt diktaren Arne Uppling läste några av
sina dikter om krigsåren.
Onsdagen den 15 november arrangerar
SFF-Örebro och Örebro läns museum en öppen föreläsning på temat
nödlandare i Sverige. Föreläsare är Bo Widfeldt och
föreläsningen äger rum kl. 19.00 på Örebro läns museum i Örebro.
Utställningen pågår till den 4 mars 2007.
______________
Stiftelsen Veteranflygdivisionens stipendium år 2006 I samband med ordinarie träff för SFF region Stockholm den 7 november, kom våra kollegor från Stiftelsen Veteranflygdivisionen för att dela ut årets stipendium till någon/några som tillfört flyghistorien värdefullt bidrag. Stiftelsen kom med ledningsgruppen och med Peter Forsman, dess ordförande i spetsen. Efter en presentation av stiftelsen , om dess mål och syften kallades stipendiaten fram. Då visade det sig att det var Ljungbyheds Aeronautiska Sällskap. Detta representerades av Bengt Eskilsson och Kjell Larsson, tyvärr kunde ordföranden Bertil Gerhard ej komma med. Motiveringen till valet var: Ljungbyheds Aeronautiska Sällskap tog över en 2-sitsig Vampire från Schweiziska Flygvapnet och hållit den i mycket bra och flygdugligt skick sedan 1990.Denna modell är av något senare utförande och mer välutrustade än vår SK 28C. Bl.a. finns katapultstolar. Ceremonin som ej var utannonserad uppskattades mycket av den talrika publiken. Den ursprungliga attraktionen var ett föredrag av Christer Lokind som berättade gripande om DC 3: ans nedskjutning 1952 och förklarade förutsättningen för dess flygoperationer. Denna presentation redovisas separat i SFT.
______________
Hobbymässan i Frescati Årets hobbymässa i Frescati utanför Stockholm bjöd på både det ena och det andra inom modell- och teknikhobbyn, även om antalet utställare gått ned sedan tidigare år. SFF var som vanligt på plats under sistlidna Allhelgonahelgen med en stor monter för försäljning och medlemsvärvning. Som dragplåster i montern fanns vår medlem Mats Johansson med sina fantastiska flygande eldriva och radiostyrda modeller. Senaste tillskottet är en J 22. Mats koncentrerar sig på förebilder ur den svenska militära flyghistorien. SFF fick också uppskattad hjälp av Malmö Aviation. Montern bemannades av personer ur regionstyrelsen i Stockholm samt kansli- och arkivgruppen. Alltid idoge Bernt Olsson var ständigt på plats och svarade dessutom som vanligt för det omfattande förberedelsearbetet samt upp- och nedmonteringen av montern med dess bilder, skyltar och flygplansmodeller. Intresset för föreningen var glädjande stort och ett antal nya medlemmar värvades. Försäljningen av föreningens publikationer gav ett hyfsat bidrag till regionkassan. Intäkterna från försäljningen användes också för att framställa skyltar och för att betala transporter och andra nödvändiga omkostnader. Det som dominerade årets mässa var radiostyrt modellflyg, bilbanor och modelljärnvägar. Radioamatörer och skalamodellbyggare av fartyg och flygplan var också på plats, liksom plastbyggarföreningen IPMS som i en stor monter bjöd in deltagarna att själva pröva på hobbyn under sakkunnig ledning. Tyvärr var alltså antalet deltagare färre än tidigare. Många besökare tyckte att inträdespriset inte stod i paritet med utbudet. För att bryta trenden behöver nog prissättningen ses över, både för inträden och för monterhyra för kommersiella utställare. Det behövs nog också lite show och jippon, som när mässan för några år sedan höll till på det som nu är Sollentuna Expo. Lokalerna i gymnastiksalen i Frescati är inte heller särskilt upphetsande. Lite nytänk, med andra ord.
______________ 2006-11-01 Text: Sven-Erik Jönsson Bilder: Mats Johansson
Uppföljaren till de framgångsrika byggsatserna från MJD Models är den intressanta och välflygande elmodellen av FFVS J 22. En Svensk skalamodell som har suveräna flygegenskaper säger Mats Johansson från MJD Models. J 22 följer framgångskonceptet hos hans tidigare modeller J 29 Tunnan, Safir, Saab B 17 samt Saab J 21 och är konstruerad med CAD-teknik. Trädetaljerna är CNC-frästa och laserskurna vilket ger oöverträffad precision. Modellen har skalaenliga konturer och är en mycket naturtrogen kopia av förebilden. Trots det behändiga formatet har modellen ”stora” flygegenskaper. Byggsatsen är konstruerad för en borstlös elmotor t ex: Axi 2808/24 och flygs med höjd-, skev- och motorkontroll. Modellen kommer att finnas i SFF monter på hobbymässan i Stockholm i allhelgonahelgen.
______________
Höstspotting på Arlanda Trots att sommaren är förbi och det är höst, är spotterpaviljongen på Arlanda välbesökt. Åtminstone de dagar när solen lyser och det är trafik på nya banan vilket det normalt är före klockan 1000 och efter klockan 1600. Beväpnad med en gnutta tålamod och en kamera med 200 mm teleobjektiv, går det att göra små trevliga fynd för fotoarkivet. De reguljära ankomsterna framgår av Luftfartsverkets hemsida för Stockholm-Arlanda flygplats, men däremellan kan det komma en del udda och oannonserade typer. Till den senare kategorin hör bland annat olika fraktflygplan. Hur man tar sig till paviljongen framgår av SFF hemsida genom att klicka på Aktiviteter. Behållningen av besöket ökar om man försett sig med en radio med flygfrekvenser. En sådan radio kan köpas på t ex Teknikmagasinet. Trafiken till bana 01R/19L (nya banan) kan avlyssnas på 125.125 MHz. Ankomstinformation till flygplanen, bland annat gällande bana, kan höras på 119.00 Mhz.
______________
Regionkonferensen 2006
Under den gångna helgen den 21-22
oktober hölls SFF:s årliga regionkonferens på vandrarhemmet
Majorskan i Barkarby.
Tanken med regionkonferensen är att
företrädare för SFF:s 14 regionavdelningar ska kunna få
möjligheten att träffas och diskutera olika
frågeställningar samt kunna utbyta erfarenheter om den regionala
verksamheten. Med på mötet fanns även representanter från SFF:s
styrelse och kansli.
Årets möte arrangerades av SFF
Norrbotten under ledning av Anders Jonsson som på ett
förtjänstfullt sätt skötte förhandlingarna samt satt i hop ett
bra program med korta föreläsningar på kvällen. Bland annat
berättade Karl-Gustav Andersson om magnesitflygningar i Sarek
och Rolf Bergström om "spökflygningar" i Norrland.
Några av årets diskussionsämnen
var frågor kring ekonomi och bidrag från SFF samt hur man kan
förändra föreningens hemsida på nätet.
Nästa års regionkonferens äger rum
den 13-14 oktober och arrangeras av SFF Värmland.
______________
Flygmuseum i omvandling United States Air Force Museum har fått status som nationellt museum och heter nu The National Museum of the United States Air Force. Men det handlar inte bara om ett namnbyte. Helt nyligen har en tredje utställningshall blivit klar, med tema Kalla Kriget. Det innebär att samlingarna i museet har rangerats om rejält. Den första hallen innehåller numera första och andra världskrigets flyg medan den andra huvudsakligen visar konflikterna i Korea och Vietnam. Utställningsytorna är rejält tilltagna. Sålunda har båda jättebombarna B-36 och B-52 kunnat placeras inomhus! I en särskild, siloliknande byggnad, står den första generationens interkontinentala robotar. Totalt innehåller museet cirka 300 flygplan! För att få plats med alla, utnyttjas även ett annex inne på Wright-Patterson Air Force Base. Där står flygplan som använts av ett antal amerikanska presidenter, samt experimentflygplan av olika slag, bl a Bell X-1B och Douglas X-3. I annexbyggnaden ligger också museets verkstäder. Några av de utställda flygplanen har "svenskt" påbrå. I taket i Hall 1 hänger en Fieseler Storch med tidigare förflutet på F 11 fram till 1948. I samma hall återfinns också B-17 Flygande Fästning "Shoo Shoo Shoo Baby" som nödlandade i Sverige under kriget och som senare byggdes om för den första svenska atlanttrafiken. I ett annex till museet står en Bendex radarstation, svensk beteckning PS 41, som skänktes av svenska flygvapnet på 1980-talet. Museet chef, generalen Charles Metcalf, berättade att han också vill ha tillbaka den f d svenska J 9 som museet använde i en bytesaffär med Kermit Weeks museum i Florida. Av 120 beställda J 9 - Seversky Republic EP-1 - levererades hälften medan den andra hälften gick till Filippinerna och deltog i striderna mot japanerna i december 1941. The National Museum of the United States Air Force ligger i bröderna Wrights födelsestad Dayton i delstaten Ohio. Enklast att ta sig dit är att flyga till Dulles-flygplatsen i Washington och sedan ta regionalflyget till Dayton eller att flyga via Chicago.
______________
Svensk Flyghistorisk Tidskrift Nr
5/2006
Ordföranden har ordet Gammalt och nytt i korthet Djurtransporter På cykel längs holländska kanaler Spaningsflygets omdaning på 50-talet Red Flag Marktransport av flygplan Ballongflygning i Göteborg på 1800-talet Texan i Sverige Flygskolan på Malmen Lib Arab Airlines köp av Airbus stoppas Bulldoggar till USA ILA 2006 Funbo-planet Om ett flygplanshaveri Intryck från finska flygmuseet Tikkakoski STWC-motorerna och licensavgiften Karlsborgsfältet på 30-talet Böcker Föreningsverksamhet B 6 Guardsman Med SE- på vingen Nya medlemmar Kanslinytt Mötesverksamhet Flyget i kyrkan del 2 ______________
Nätkassen I Svensk Flyghistorisk Tidskrift nr 5/2006 presenterar Lars Sundin nya intressanta sidor på nätet. ______________ 2006-10-03 Text och foto: Mats Averkvist Årets Flyglitterturträff ägde rum helgen den 30 september - 1 oktober under sedvanliga former. Det var roligt att se att det var många nya ansikten i år. Nytt för i år, förutom en massa nya flygböcker, var att Stig Kernell överlämnade ordförande-skapet till Per Pellebergs och att presentationen av pågående projekt övertogs av ”Kumlabröderna” Lars Tolkstam och Henrik Tisell. Ett trettiotal böcker har kommit ut under tiden 1 juli 2005 till 30 juni 2006, av dessa är det sjutton stycken som är skrivna av svenska författare på svenska. Dessa presenterades i år liksom tidigare av Stig. Deltagarna röstade fram Årets Flygbok som blev ”Trots och tack vare - lyckanden, misslyckanden och sällsamma möten” av Torgil Rosenberg. Volenza förlag 2005, ISBN 91-631-6831-6. Inledande föredragshållare var Bertil Skogsberg som berättade om sitt liv i Marinen, Flygvapnet och som tecknare - skribent - utgivare. Ronny Perfekt informerade om Flygvapenmuseum där det inte är mycket nytt att rapportera. Lokalbristen börjar dock bli akut. Fd CFV Sven-Olle Olson berättade om sina möten med den Okände soldaten runt om i världen. Efter mid-dagen var det två unga killar, Henrik Ejderholm och Martin Håkansson som berättade om sin jorden-runt-flygning tillsam-mans med den hörselskadade Johan Hammarström, ”World Flight for Hearing” i en dieseldriven Diamond DA-42, SE-LVO. Mer om detta finns att läsa på: http://www.worldflightforhearing.com/ På söndagen fick vi en inblick i SAAB:s civila verksamhet av Ulf Edlund, Curt Sandberg berättade om EAA som är en helt egen liten värld inom småflyget. Börje Räftegård berättade om några engelska biografiska böcker från krigsåren. För övrigt kunde man deltaga i lotterier, Björkroths tipspromenad, bokförsäljning och ha en trevlig samvaro i flygets tecken. Lars Gibson bidrog med över 11000 kr till Lars Gibsons fond (SFF), ett bidrag som är avkastning på försäljning av hans Skrönikor. Som vanligt delades också ett antal utmärkelser ut. Göran Berséus, representant för KSAK delade ut en guld-medalj till Lars Olausson för hans engagemang för C-130 Hercules och för hans arbete i Flyglitteraturgruppen. Ytterligare en guldmedlj gick till Jan Jangö för sin insats inom svensk hobby. Freddy Stenbom (Allt om Hobby) delade ut ett hedersdiplom till Stig Kernell för sin mångåriga insats för svensk hobby.
______________
Flygande skalaveteran Flygande Veteraners DC-3 Daisy är Sveriges enda flygande exemplar av typen. Daisy besöker ofta flygdagar och liknande evenemang under sommarmånaderna och har därför blivit ett spännande objekt för modellbyggare. Jan Karlsson, 52-årig lärare från Upplands Väsby, fick i augusti sin radiostyrda modell klar. Den mäter drygt två meter mellan vingspetsarna och väger cirka 3,6 kilo. Modellen drivs av två fyrtaktsmotorer och är klädd i silverfärgad plastfolie för att efterlikna aluminium. Stället är infällbart precis som på originalet, och landningsklaffarna går också att fälla ut. Bygget påbörjades redan i början av 1980-talet som en "vanlig" DC-3, men kom därefter att ligga mer eller mindre i träda. För sju år sedan satte dock arbetet igång på allvar, men nu i skepnad av Daisy. Förlagan flög första gången 1943 och har gjort tjänst i bland annat SAS, Linjeflyg och Flygvapnet.
______________
Helikopter 3,
K-42 bevarad på Malmen
HKP 3C (Agusta-Bell AB-204B) K-42 är sedan
december 2005 bevarad på "pinne" (ett par betongplintar) framför
kanslihuset på Helikopterflottiljen i Malmen. K-42 med s/n 3015
levererades till Armélyget 1962, maskinen gjorde sin sista
flygning under flygdagen den 19 maj 2001 på Malmen efter nära 40
år och ca 4000 flygtimmar i tjänst.
______________
HKP 15 överlämnad
till Försvarsmakten Försvarsmakten mottog sin första HKP 15 vid en officiell Roll Out ceremoni den 14 september i hangar 85 på Helikopterflottiljen i Linköping. Efter några korta anföranden av chefen vid Helikopterflottiljen, Överste Johan Svensson och Flygvapeninspektören Generalmajor Jan Andersson klippte de gemensamt av det blågula bandet som ett symboliskt tecken på att den första av totalt 20 beställda HKP 15 nu har överlämnats till Försvarsmakten. Tolv av maskinerna kommer att vara utrustade för markoperativa uppgifter och baseras på Malmen utanför Linköping, de övriga åtta helikoptrarna är öronmärkta för sjöoperativa uppgifter och kommer så småningom baseras på F 17 i Ronneby. Hittills har fem maskiner levererats från tillverkaren Agusta-Westland i Italien. Under vecka 41 kommer ytterligare en maskin följt av en helikopter i december och januari, därefter levereras en helikopter varannan månad tills slutleverans skett. Flygchefen på Helikopterflottiljen, Överstelöjtnant Thomas Stensson, beskriver den nya toppmoderna helikoptern så här: – Det är som att ta steget direkt från en J 35 Draken till JAS 39 Gripen. Vi får en modern helikopter med helt digital cockpit och fly by wire, en systemmaskin som kan uppträda i flera olika roller från samma plattform.
______________ Danmark har fått ett flygvapenmuseum 2006-09-14 Text och foto: Sven Scheiderbauer Tisdagen den 12 september invigdes Danmarks Flyvevåbenmuseum i Stauning. Det är en stor tillbyggnad till det tidigare museet. Dansk Veteranflysamling, Statens Forsvarshistoriske Museum (Tøjhusmuseet) och Flyvevåbnets Historiske Samling på Karup samarbetar kring detta museum. Stauning ligger på Västjylland. Den nya byggnaden innehåller en utställningshall på 2880 m2 , en verkstad på 400 m2 och ett kontrolltorn på 100 m2 och besöksfaciliteter i en entréhall på 430 m2. Eftersom Stauning är bekant sedan länge för Veteranflysamlingen är det känt att den som vill också kan flyga dit – dock inte reguljärt. Bilderna är från ett besök i slutet av augusti då man arbetade intensivt med att slutföra utställningarna.
______________
DC-3 ES-AKE återvänder
till Sverige
Den 11 september kl. 18:50 satte Åke
Jansson varsamt ner sin ögonsten ES-AKE på hemmafältet i
Vallentuna. Tack vare
omfattande reklamavtal från bl.a. bröderna
Michael och Peter Östergren,
Omnigruppen AB, kunde DC-3:an äntligen återvända
efter en tid i "exil" i Portugal och nu senast Mallorca. Resan
tillbaka påbörjades i Palma den 10 september och via stopp i
Lyon, Nancy, Münster-Osnabrück och Malmö nådde man slutligen
Vallentuna efter drygt 10 timmars sammanlagd flygning.
Michael Östergren som också
varit projektledare för Cafe DC-3 projektet i Norrtälje var med
på hemresan. Han berättar att man planerar inleda någon form
av fördjupat samarbete mellan Vallentuna Aviatörförening och
Flygcaféet DC-3: ans vänner, i vilken form är dock ännu inte
bestämt. Det återstår bara att säga tack och grattis! till alla
som bidragit till ES-AKE:s hemkomst och hålla tummarna för att
vi får se denna vackra (kanarie...!) fågel i det svenska
lufthavet i många år till!
______________
SE-DSO i specialmålning Sedan den 20 augusti flyger Skyways med en specialmålad BAe146-RJ100, SE-DSO tillhörande Malmö Aviation AB på linjen Halmstad - Arlanda. På vänster sida står det Skyways och på höger sida står "Halmstad 700 år 2007. Dessutom finns Halmstads vapen målat på sidan, vapnet består av tre krönta hjärtan. Stadsvapnet erhöll Halmstad av kung Kristian för att Halmstadborna försvarade staden så tappert mot de svenske. Halmstad firar 700 år som stad nästa år och målningen av flygplanet är ett led i marknadsföring av alla de evenemang som arrangeras i staden 2007. Skyways har de senaste åren trafikerat linjen med Fokker 50, men tappat en del till Ängelholm, där SAS flyger med jet och inhyrning av SE-DSO är ett försök att ta tillbaka förlorade passagerare.
______________
Kristianstad Airshow 2006 Under helgen den 26-27 augusti genomfördes Kristianstad Airshow 2006 på Everöds flygplats söder om Kristianstad. Flyguppvisningarna bjöd på allt från historiska Blériot XI till flygvapnets moderna JAS 39C/D. Bland godsakerna i flygprogrammet återfanns bl.a. Mikael Carlsons kavalkad med Ö 1 Tummelisa, Blériot XI och Piper Cub, svenska klassiker som J 29 Tunnan, J 32 Lansen och Team 60 samt franska Mirage 2000 som tillsammans med Gripen stod för helgens bullrigaste uppvisning. Det enda som saknades var väl egentligen J 35 Draken som tyvärr föll bort på grund av reservdelsbrist samt Saab B 17 som uteblev på grund av dåligt väder vid hemmabasen. Totalt lockade flygdagarna 12 000 personer till Everöd under helgen, däribland ett stort antal SFF-medlemmar från olika delar av landet. Arrangörerna hade stor tur med vädergudarna som tålmodigt väntade till flygprogrammet var slut på söndagen innan hällregnet släpptes på! Det mest minnesvärda från helgen var nog ändå den mycket duktiga (och modiga) speakern Jasmine Cederqvist som anlände till ”jobbet” per fallskärm båda dagarna! Svensk Flyghistorisk Förening med Kenneth Göransson i spetsen fanns på plats med medlemsvärvning och (rekord) försäljning i en av hangarerna. Vår oförtröttlige redaktör för SFT, Sven Stridsberg, var på plats och delaktig i flygprogrammet som en av medarbetarna i markteamet kring Mikael Carlson. En av Svens mer spektakulära uppgifter var att handgripligen fånga Tummelisa efter landning…! Även Kanslichefen Lennart Berns deltog genom ett kort inhopp som speaker under Tunnans uppvisning på söndagen. Kristianstad Airshow var ett samarrangemang mellan Kristianstad Airport och lokala ideella föreningar och organisationer som Kristianstad Flygklubb, Skånes Fallskärmsklubb, Hemvärnet, Ripa Modellflygklubb och Everöds IF.
______________ Lansen landar på Aeroseum2006-08-30 Text och foto: Daniel Karlsson Fredagen 25 augusti anlände J 32 Lansen nr 32512 till Aeroseum på Säve/Göteborg City Airport. Planet är deponerat från flygvapnets veteranflyg och flögs till sitt nya hem av Stellan Andersson direkt från F 7. Maskinen har under senare år använts flitigt i flygvapnets uppvisningsverksamhet. Maskinen görs nu i ordning för att tas ner i berghangaren och ingå i Aeroseums utställningar. Användbara komponenter, bland annat motorn, plockas ur för att användas till de ännu flygande Lansenplanen. Det finns visserligen möjlighet att göra planet luftvärdigt igen i framtiden, men troligen har hon landat för gott. Enligt uppgift är planet byggt 1959 och har omkring 4 600 flygtimmar.
______________
SFF Halland
besöker Ängelholms Flygmuseum Torsdagen den 17 augusti gjorde SFF Halland ett besök vid Ängelholms Flygmuseum. Johnny Olsson från Ängelholms Flygmuseum tillsammans med de två guiderna Lars Hedström och Åke Palm, samt två instruktörer för J 35 Draken-simulatorn mötte ett 30-tal medlemmar från SFF Halland. Ängelholms Flygmuseum drivs av F 10 Kamratförening och finns numera i gamla tredje divisionens hangar på fd F 10 område, som numera kallas för Valhall Park. Man har gjort utställningarna mycket attraktiva och spännande. Av flygplan finns här FFVS J 22, J 29 Tunnan, J 35 Draken, SF 37 Viggen samt en HKP 3. Dessutom finns mängder av kringutrustning, vapen, motorer, en TLF-vagn för flygledning vid krigsbas, m.m. Några passade på att prova J 35 simulatorn, några lyckades landa, andra inte.... Andra nöjde sig med att provsitta en J 35 och tänka tillbaka på gångna tider. I museet finns också en fin utställning om Sveriges första aviatris, Elsa Andersson, som är född strax söder om Ängelholm. Museet är verkligen värt ett besök om inte flera.
Gå till Ängelholms Flygmuseums hemsida. ______________
Flyg ā la Malta Förra året ordnades en resa för SFF-medlemmar till Malta i samband med deras internationella flyguppvisning. Många hade oturen att bli utan plats, men har nu chansen att ta sig dit på egen hand när årets upplaga av Malta International Airshow äger rum 23-24 september. Den lilla medelhavsön Malta, så liten att den inte ens ses på väderkartorna i TV, har genomfört sin flygshow sedan 14 år tillbaka. Den lockar både deltagare och besökare från när och fjärran. Inte minst många flygintresserade svenskar brukar passa på att besöka Malta när evenemanget äger rum. Sådana besök kombineras lämpligen med besök på Maltas mycket fina och välordnade flygmuseum samt en rundtur på den karga och militärhistoriskt mycket spännande ön. Malta International Airshow har samma program båda dagarna. Det är deltagande från bland annat England, USA, Italien, Holland och Schweiz. Amerikanska flygvapnet kommer med bombaren B-1 och schweizarna med uppvisningsgruppen med nio Pilatus PC-7. Flyguppvisningen sker på Maltas internationella flygplats och varvas med den civila trafiken som i sig är mycket intressant med många udda flygbolag. Malta är också berömt för sina gammelbilar. Inte amerikanska som på Kuba, men brittiska av allehanda klassiska märken. De används fortfarande som bruksbilar trots sin veteranstatus. Malta Tourism Authority’s kontor för Norden hjälper gärna till med reseplaneringen. Kontakta Lina Jönsson på telefon 08 545 259 56.
______________
Café DC-3 utställd i
Norrtälje
Café DC-3 (Douglas C-47A-40-DL Skytrain 42-24049 (S/N 9911) har efter nära fyra års hårt arbete av medlemmarna i föreningen “Flygcaféet DC-3: ans vänner” äntligen färdigställts. I slutet av juli bogserades hon till sin nya uppställningsplats intill Hotell Roslagen vid den södra infarten till Norrtälje.
Historien om
”Svea”
startar egentligen redan 1943 då hon tillverkades i USA. Efter andra
världskriget såldes flygmaskinen till Skandinaviska Aero AB (SAA)
och flögs till Norrtälje under sommaren 1947. På flygfältet hade,
SAA, (f d Björkvallsflyg) en omfattande verksamhet under åren
1943-1948, bolaget flög bl.a. frakt över hela Europa med flera
C-47:or (DC-3). ”Svea” fick interimsregistreringen ”SE-AYM” vid
leveransen till Norrtälje 1947. Registreringen kom dock inte att
användas någon längre tid på DC-3:an. Den flögs nämligen aldrig av
SAA efter ankomsten till Norrtälje flygfält utan användes endast som
reservdelslager till bolagets övriga maskiner. SFF-medlemmen Iwan
”Pimpo” Norrman, en av flygentusiasterna i föreningen ”Flygcaféet
DC-3:ans vänner” berättar att DC-3:an kallades rätt och slätt för
”Svea” när hon anlände till Norrtälje sommaren 1947. Iwan kom för
första gången i kontakt med ”Svea” när han var anställd på SAA som
mekaniker vid Norrtäljefältet. 1949 köptes DC-3:an av den
finlandssvenske affärsmannen Carl Östman som döpte flygmaskinen till
”Fritze” och placerade den i Norrtälje Societetspark där den blev
vida känd som ”Café DC-3”. Från invigningen av Caféet sommaren 1949
fram till rivningen av inrättningen 1976 hann många fästa sig vid
det charmiga Café DC-3 som gjort Norrtälje känt över hela landet. Åter till Norrtälje Göthe Johansson räddade tillsammans med en grupp flygentusiaster DC-3:an från skrotning och flygplanet deponerades på Civilförsvarets brandskola i Rosersberg. Efter en period i Rosersberg införlivades flygplanet i samlingarna till det planerade flygmuseet ”Arlanda Aerospace”. Tyvärr lades de stora planerna på ”Arlanda Aerospace” på is efter en kort tid. Platsbrist på museet ledde dessvärre till att DC-3:an förvarades utomhus i omonterat skick under många år. DC-3:an var därför i mycket dålig kondition när föreningen fick möjlighet att ta över ansvaret för DC-3:an. I princip återstod nu endast ett tomt skal av maskinen som också saknade motorer, propellrar, roder, landställ m.m. Under ledning av två flygintresserade bröder, Peter och Michael Östergren kunde föreningen rädda tillbaka DC-3:an till Norrtälje för restaurering i slutet av december 2002. Sedan dess har ett fantastiskt arbete lagts ned av föreningens medlemmar som under flera år jagat delar över hela världen och renoverat flygplanet till det fina skick det är i dag. Maskinen har nu placerats intill Hotell Roslagen i Norrtälje - inte långt ifrån den plats där den landade för sista gången för snart 60 år sedan! Flygplanet kommer dock inte att inredas som Café igen utan tanken är att man ska kunna visa upp ett så autentiskt flygplan som möjligt för allmänheten. Vill man fika går det säker bra att göra detta i det närliggande hotellet. Vi kan glädja oss åt att ännu ett exemplar av denna linjesköna maskin är räddad till eftervärlden av entusiasterna i Norrtälje .
Föreningen “Flygcaféet DC-3: ans vänner” efterlyser till sin historiska dokumentation, fotografier och rörlig film, gärna svartvit men helst i färg, från in- och utsidan av Café DC-3 under perioden 1949-1976. Vill du veta mer om arbetet med Café DC-3 eller kontakta föreningen, går det bra att göra det via hemsidan på: www.dc3.se ______________
Sevärt helikoptermuseum I Weston-super-Mare invid Bristolkanalens mynning ligger ett av Europas två renodlade helikoptermuseer. Det innehåller framförallt helikoptrar med anknytning till den brittiska helikopterindustrin som representeras av bland andra Westland och Bristol. För Westlands del handlar det mycket om licensbyggena och utvecklingen av de amerikanska helikoptertyperna Sikorsky S-55 och S-58 samt utvecklingen av Lynx. Exempel på Bristols tillverkning är Sycamore och Belvedere. På senare tid har även tillförts en del helikoptrar från de före detta öststaterna, bland andra Mi-4 och attackhelikoptern Mi-24. Koreakriget är representerat av en Piasecki HUP-3 tandemrotorhelikopter medan UH-1 är en exponent för Vietnamkriget. Av bjässarna finns franska Super Frelon i Olympic Airways färger och med plats för 36 passagerare samt det senaste tillskottet i RAF och Royal Navy, EH 101. Bell 47 finns också i olika versioner. Det privatfinansierade museet grundades av Elphan ap Rees som redan tidigt samlade helikopterdokumentation och var en flitig skribent i bland annat avsomnade Aviation News på 1970-talet. Dokumentationssamlingen kompletterades sedan med föremål och helikoptrar i fullskala. Samlingarna svällde och resultatet är det man kan se idag. Museet har en väl tilltagen parkeringsplats och en kafeteria. Åker man tåg heter stationer Weston-super-Mare och därifrån tar man lämpligen taxi för 5-6 pund. Det andra stora helikoptermuseet i Europa ligger i tyska Bückeburg, inte långt från Hannover. Det är också värt ett besök.
______________
Svensk Flyghistorisk Tidskrift Nr
4/2006
Ordföranden har ordet ______________
Nätkassen I Svensk Flyghistorisk Tidskrift nr 4/2006 presenterar Lars Sundin nya intressanta sidor på nätet. ______________
Flygfesten i Dala-Järna den 12-13 augusti
I år firade Flygfesten 60 år
sedan starten av det första arrangemanget som genomfördes
28-29 juli 1946. Arrangerande Västerdalarnas Flygklubb som
bildades 1936 kunde samtidigt passa på att fira sin 70
årsdag. Undertecknad som (tyvärr) endast kunde besöka
Flygfesten under lördagen fick tillsammans med ett stort
antal åskådare njuta av sol och fina uppvisningar med många
höjdare! Försvarsmakten ställde upp helhjärtat med de flesta
av sina uppvisningsgrupper, i luften kunde fallskärmsgruppen
"Team Svea", Hkp 9 roten "Vingarna", Team 60, Lansen och
Gripen avnjutas, det enda som egentligen saknades där var
Draken och Viggen. Många hade säkert hoppats få se F-15 i
luften, men på grund av de planerade terrordåden
mot amerikanska passagerarflygplan så ställde USAF in allt
sitt deltagande i flygshower över hela världen. Men vad
gjorde det när Mikael Carlson med sin Cub stal hela showen
med sin halsbrytande uppvisning som saknar motstycke i
Sverige, ja kanske i hela världen? Andra pärlor var Jurgis
Kairys solouppvisning, Jacob Holländers, wingwalkingshow,
P-51D Mustang, en rote Hawker Hunter (som ersatte F-15
inslaget) samt F-16 Solo Display Team från det holländska
Flygvapnet. När F-16 uppträdde mot slutet av dagen drev
det förbi några blygråa regnmoln som blev en snygg bakgrund
där den ebk-sprutande jetstrålen framträdde tydligt. De som
besökte uppvisningarna på lördagen fick en minnesvärd
flygdag med fint väder och ett mycket sevärt
uppvisningsprogram med sig hem i bagaget.
______________ Gränsträffen Arvika Arvika (Sverige) och Halden (Norge) arrangerar gemensamt varje år en stor modellflygträff, som kallas "Gränsträffen". I år var det för 10:e året i följd och mötet hölls helgen den 5-6 augusti. Mer än 100 deltagare med modeller deltog och den största var en Piper J3 Cub i 1/2-skala. Man flyger, tittar på varandras modeller och har trevligt tillsammans, några egentliga tävlingar är det inte fråga om. Bl.a. deltog Roger Persson och Karl-Olov (Kalle) Lindström, båda medlemmar i SFF-regionavdelning Värmland. Roger Persson deltog med sin modell av SAAB B 17 och Kalle Lindström med en Klemm 35, Sk 15. Rogers B 17 är en mycket exakt modell av vår stolthet Blå Johan och har fungerande kabinhuv, infällbara landningsställ, klaffar mm. Modellen har inte flugit än beroende på att motorn behöver trimmas in ytterligare. Frånsett att man inte sitter med själv så är inte motorstopp i starten roligare med en sådan här modell än vad det var med originalet. Första flygning kommer att göras på Sunne flygplats som har 800 m gräsbana. Kalles Sk 15 är en modell av den Sk15 som finns på Flygvapenmuseum. Sk 15 flyger utmärkt, t.o.m något snällare än originalet medan landningsegenskaperna i sidvind är lika griniga som originalets. Båda modellerna är "scratchbyggda" från ritning, dvs. de finns inte att få som byggsats.
______________
Open Sky -
flygutställning i Malmö
På Malmö Konsthall pågår sedan den 25 maj och fram till den 20 augusti en utställning med namnet Open Sky med luft och flygning i centrum. Det är en utställning främst om den danska konstnärinnan Simone Aaberg Kærn och hennes flygning till Kabul. I utställningen finns bl.a. hennes flygplan, en Piper PA-22-108 Colt, OY-EAT, kartmateriel och annan dokumentation från flygningen samt en hel del fina foton. Där finns även en del tidigare verk som Simone gjort med anknytning till flyg. Simone Aaberg Kærn, som är född 1969, önskade som barn att bli stridspilot, men hon fick veta det det var omöjligt eftersom hon var flicka. När hon blev större läste honom om en amerikansk kvinna, Anne Noggle, som flugit i USAF under 2:a världskriget och bestämde sig för att intervjua henne. Men vid förfrågan fick hon till svar att hon var välkommen att göra en intervju när hon själv lärt sig flyga. Simone började ta flyglektioner och fick sitt certifikat och fick sedan träffa Anne Noggle, som hon också gjort en video om. Sedan början av 1990-talet har Simone arbetat mycket med projekt som handlar om övervakning och kontroll med animerade videofilmer om flygning, bl.a. Air (1994), wanna fly (1995) och Royal Greenland (1996). I olja har Simone gjort en serie porträtt av ett stort antal kvinnliga stridspiloter, både från USA, Europa och Sovjetunionen. Serien är döpt till Sisters in the sky och gjordes 1997. Efter teoristattacken den 11 september 2001, när USA bestämde sig för att de skyldiga fanns i Afghanistan och de skulle förgöras, sände all världens nyhetsbyråer journalister till landet. En dansk journalist skrev i början av 2002 en artikel om den 16-åriga Afghanska flickan Farial från Kabul, vars högsta önskan var att bli stridspilot. Simone läste artikeln och bestämde sig för att försöka få kontakt med henne och visa henne hur man flyger. Simone var tillsammans med 9 andra piloter delägare i ett flygplan och frågade dessa om hon fick flyga det till Kabul, men förståligt nog sa de 9 delägarna nej till det. Hon sålde då sin serie "Sisters in the sky" till Louisiana konstmuseum utanför Helsingör och för pengarna köpte hon en 40 år gammal Piper PA-22 Colt. Planeringen av flygningen började. Det gällde att få visum, överflygningstillstånd och tillstånd att landa på vissa flygplatser. Hon planerade flygningen via forna Jugoslavien, Sarajevo, över Grekland, Turkiet och Iran till Afghanistan. Sarajevo ville hon flyga till, kriget där var slut sedan 5 år, men fortfarande var luftrummet stängt för VFR-flygning eftersom militären fortfarande inte öppnat upp det. Simone säger, att det första militären gör vid ett krigstillstånd är att stänga luftrummet och det sista de vill göra är att öppna upp det igen när det blir fred. Simone anser att luften skall vara fri för alla. Hon är i kontakt med ett flertal höga amerikanska militärer, men alla säger bestämt nej att ge henne tillstånd att flyga in i Sarajevos luftrum, som är stängt pga krigstillstånd, trots att det varit fred i fem år! Simone tvingas flyga runt Sarajevo. Med på flygningen var Simones man, Magnus Bejmar, som är journalist och dokumenterade flygningen. De gav sig iväg från Danmark den 21 november 2002. I Turkiet avsåg Simone göra något om Sabhina Gökchen, flyghistoriskt känd kvinnlig flygare och om kvinnor i det turkiska flygvapnet idag. Hon kom därigenom i kontakt med höga turkiska officerare och fick lov att landa på en militärbas. Vid landningen hänvisades hon av flygledningen att taxa in till den lilla civila flygstationen och här kom flygstationschefen ut och skällde ut Simone för att hon landat på en militär flygplats. Samtidigt kom officerarna i Mercedesbilar över fältet och hälsade henne varmt välkommen och den civile flygstationschefen fick ge sig iväg. Vid denna flygplats gjordes sedan en flygning, där några kvinnliga stridspiloter i Freedom Fighters flög mer eller mindre rote med Simones Colt och det togs en del flygbilder i luften. Genom hjälp av generaler på flygbasen lyckade också Simone få de rätta kontakterna och sitt tillstånd för flygning över Iran. Nu saknades bara tillstånd för flygning in i Afghanistan. Det var höga berg som skulle passeras med Colten. Simone hade planerat att flyga i dalarna, men trots det måste hon upp på 10500 ft för att passera bergskedjan Hindukush (Hindudödaren). Med två personer och max last, dvs 40 kg baggage samt bränsle, skulle flygplanet upp över bergstoppar på 3000 meter och det är ungefär max höjd som ett sådant flygplan klarar. Simone och hennes man fick visum i Iran för 7 dagar. I Iran vill flygplatsmyndigheten ha 200 USD i landningsavgift. Detta tycker Simone är alldeles för mycket och argumenterar med de skäggprydda männen med orden "att deras stora kraftiga landningsbana inte ens märker att hennes lilla lätta flygplan smeker dess yta vid landningen". Simone var ständigt i kontakt med amerikanarna i Afghanistan om flygtillstånd genom en zon i västra Afghanistan, där det rådde krigstillstånd och flygförbud. På sjunde dagen hade man fortfarande inget flygtillstånd och nästa morgon var de tvingade att ge sig av (utvisade för att visum gått ut?). Ett sista telefonsamtal, men det var omöjligt att få ett flygtillstånd. Majorens sista ord på utpräglad sydstatsdialekt var "Sorry to say ma´m but if you cross that line you are a target ma´m. Nu bestämmer Simone sig för att flyga ändå. Hon konstaterar att antingen blir de nedskjutna och omedelbart "kremerade" eller så kommer jaktflyg och avvisar dem tillbaka till Iran som inte vill ha dem tillbaka eller så händer inget. Hon lämnar färdplan som blir bekräftad i Iran och startar. Före inpassering i Afghanistan ropar hon upp den frekvens som gäller för området och opereras av amerikanarna. Hon låtsas inte höra dem och blindsänder sin position, höjd och transponderkod. Hon hör hur ett AWACS-flygplan rapporterar hennes target till flygkontrollen. De kommer genom området utan att något händer och landar slutligen på Kabuls internationella flygplats, en resa som tagit 97 dagar från Danmark. I Kabul träffar hon flickan Farial och de gör en flygning i Colten tillsammans norr om Kabul. Simone hoppades och trodde att Farial skulle kunna bli den första kvinnliga piloten i Afghanistan, men det visade sig att det redan fanns två systrar som var helikopterpiloter i Afghanska flygvapnet. Simone lyckades ordna ett sammanträffande med dessa, där Farial skulle få vara med, men Farials morbror kunde inte acceptera att flickan skulle besöka en flygbas, där det fanns en mängd för flickan okända män och Farial tvingades utebli från mötet. Simone konstaterade att det går bra att lura amerikanska försvaret en gång, men vågade inte försöka en gång till och avstod att flyga hem sitt flygplan. Hon hade lyckats med sin målsättning att ta sig till Kabul. Hon demonterade därför vingarna på sin Colt och lyckades få en AN-124 som flugit materiel till soldaterna i Afghanistan att ta med hennes flygplan tillbaka till Köln för vidare transport hem till Danmark. Hela flygningen dokumenterades på video och har redigerats till en spännande dokumentärfilm med titeln "Om konsten att flyga till Kabul" eller på engelska "Smiling in a war zone". Filmen går just nu på vissa biografer. Den är verkligen sevärd, och har fått fin kritik. Om man skall vara kritisk, så är vissa flygfackuttryck felaktigt översatta, t.ex. right base översätts med "rät vinkel" istället för höger bas. Filmen distribueras av Triangelfilm och vi får hoppas att den snart skall finnas att köpa som DVD. Klicka för att se en trailer av filmen. Ett besök i Malmö Konsthall rekommenderas. Öppet dagligen 11-17, onsdagar till kl 21. Det görs en guidad visning varje dag kl 14.00 och kl.15.00 visas filmen "Om konsten att flyga till Kabul".
______________ Jämtlands Flygflottiljs minne lever vidare... 2006-08-03 Text och foto: Gunnar Åkerberg
______________
VM i modellflyg Under tiden13-21 ägde FAI:s 19:e världsmästerskap för linstyrda och för radiostyrda modeller rum i Norrköping, på gamla F 13:s flottiljområde. Arrangörer var Sveriges modellflygförbund, SMFF. Inte mindre än 66 deltagare från 21 olika länder deltog. Skalamodellerna är oftast byggda med äldre flygplan som förebilder, och SFF hade följdriktigt sponsrat arrangemanget och hade SFF-loggan på bilarna som användes vid tävlingarna, de sk official car.
En svensk modell var med - en Safir i
FV-färger.
I klassen för radiostyrda modeller
vann den
regerande mästaren Andreas Lüthi med sin Bücker Antares ("Jungmeister"),
medan bland de 11 startande linstyrarna vann Viatcheslaw
Chubatov från Ryssland med sin Jakovlev 52.
De tre svenska deltagarna, alla i
radiostyrningsklassen, hamnade i nedre delen av resultatlistan.
Stefan Olsson var bäst på 30:e plats med sin Sopwith Pup. Längre
ned hamnade Ulf Jörnheim med en Vultee Valiant BT-13 och Börje
Sebring med en SK 50 Safir i flygvapnets färger.
Modellerna är oerhört välbyggda och skall
flyga skalenligt. Bl.a. dessa egenskaper bedöms av domarna.
Många fina bilder från arrangemanget finns
att se i
ett album skapat av Krister Lindblad och på websidan
Flying Scale Model World Championship. Även
Bålsta
Modellflygklubb Busy Bee är värd ett besök.
______________
Nytt på
Farnborough Den vartannat år återkommade flygutställningen på Farnborough i England, avslutades den 23 juli med sedvanlig utökad flyguppvisning med bland annat veteranflygplan och Red Arrows. Utställningen, som pågått i en vecka, kommer att refereras utförligt i olika flygtidskrifter och i Flygets Årsbok, varför vi här endast visar på några mera spektakulära nyheter. Det var framförallt två flygplan som tilldrog sig stor uppmärksamhet. Det ena var Airbus jumbojätte A380 som i prototyputförande genomförde en mycket imponerande flygning med branta svängar och upptagningar samt flygning på mariginalvärden, det andra var Bell-Boeing MV-22 Osprey som kan sägas vara en hybrid mellan flygplan och helikopter. Detta s k tilt-rotorflygplan vrider hela motorpaketen som är placerade i vingspetsarna och kan på så sätt få både dragkraft och lyftkraft. Amerikanska marinkåren har beställt ett större antal, och MV-22 är nu under leverans efter flera års förseningar och andra bekymmer. Ryssarna var också i elden med sin MiG-29M (OVT) med vektoriserad dragkraft. Den gjorde formliga kullerbyttor på himlapällen, något som tidigare inte skådats på Farnborough. I den statiska utställningen visade Ukraina sin högvingade turboprop Antonov An-140, mycket snartlik fransk-italienska ATR 42. Många tror på en pånyttfödelse för turbopropflygplan efter den senaste tidens oljeprishöjningar. I samband med utställningen passade också illustra Swedish Air Force Fanclub på att fylla 40 år med en tillställning på lika illustra Royal Air Force Club där allting började 1966.
______________
Royal
International Air Tattoo 2006 - RAF Fairford
______________
Flying Legends Flyguppvisningen Flying Legends har nyligen genomförts på klassiska Duxford utanför Cambridge. Mest imponerande var en svärm om elva Spitfire i en s k tail chase – ungefär "Följa John" - över fältet. Ett tiotal SFF-medlemmar hade slutit sig samman för att bevista detta det största evenemanget med s k warbirds i Europa. Många andra svenskar hade också infunnit sig, men så bjöd årets upplaga också på några "svenska" inslag. Ett var Lufthansas Bf 108 Taifun som tidigare flugit i Sverige. Bland nyheterna märktes framförallt en Morane Saulnier MS 406 från Schweiz, i huvudsak samma typ som finnarna använde under kriget, tre Bristol Fighter från första världskriget varav en var helt nyrestaurerad, samt en smäcker Supermarine Seafire. Som alltid på Duxford är det flygplan som tillkommer eller som försvinner genom försäljning eller byten. Borta är nu bland annat den Bücker Jungmeister som flögs under många av Anna Walker; nu har hon sadlat om till en Beech Staggerwing. Förutom pärlbandet med Spitfire var det också många andra intryck som fastnade på näthinnan. En rote med PBY Catalina skall sent glömmas, inte heller roten med Boeing B-17 med de två enda flygande i Europa. Framtiden för dessa är nu mycket osäker på grund av nya försäkringsbestämmelser som drar både reguljära trafikflygplan och veteranflygplan över samma kam. Ett utförligare reportage från Flying Legends kommer i Svensk Flyghistorisk Tidskrift i höst.
______________
Norsk
Luftfartshistorisk Magasin
Norsk Luftfartshistorisk Magasin har nu kommit med tre nummer, ett provnummer och två ordinarie. Responsen har varit mycket god och magasinet har många prenumeranter också utanför Norge. Årets tredje nummer beräknas vara i postlådorna medio september. Provnumret som var gratis är helt slut trots stor upplaga, men det kan laddas ner som pdf från http://www.luftfart.museum.no/Nyheter/Magasin/NLHM0105.pdf . Smakbitar ur senaste numret kan läsas på www.luftfart.museum.no gå sedan in på Norsk luftfartshistorisk magasin. Har du inte prenumererat men är intresserad så lägg märke till att för bara 280 NOK blir du prenumerant. Det är samma pris oavsett om du bor i Norge eller andra delar av världen och du får fyra nummer av hög innehållsmässig kvalitet. Enklast prenumererar man genom att sätta in 280 NOK på bankkonto med IBAN-nummer NO98 8902 1241 645 eller Swift-adress NOBANO22. Bankens namn är Nordlandsbanken.
______________
Jämtlands Viggenmuseum Semestertider är synnerligen
lämpligt för flygmuseibesök och Jämtlands Flyg och
Lottamuseum i Östersund/Optand besöktes som vanligt i den
årliga flygnostalgiarundan i norr. Museet har nu placerat en JA 37 (37448) som vägvisare vid E14/Riksväg 45 Optand
alldeles intill flygmuseet. Tyvärr finns inte pengar till
att placera flygplanet på piedestal ännu men denna Viggen
drar blickarna till sig i alla fall och lockar besökare till
museet.
______________
SFF
skänker tavla till minneshallen i Tre Vapen
Vid flygdagen den 18 juni på F 7 i Såtenäs med anledning av Flygvapnets 80-årsjubileum överlämnade ordföranden i SFF, Ulf Edlund, en gåva från SFF i form av en tavla till Flygvapeninspektören, generalmajor Jan Andersson. Tavlan föreställer Flygvapnets DC-3:a nummer 79001 i luften den 13 juni 1952 innan den sköts ned av sovjetiskt jaktflyg öster om Gotland. Avsikten är att tavlan skall hänga i minneshallen i stabsbyggnaden Tre Vapen på Banérgatan i Stockholm. Tavlan kommer att avtäckas i samband med en minneshögtid i augusti-september 2006. Tavlan är målad av den kände brittiske konstnären Roger Middlebrook, som anses vara en av världens främsta flygkonstnärer, flera gånger utsedd till Artist of the Year vid The Guild of Aviation Artists årliga utställning på The Mall i London. Roger Middlebrook är representerad vid Flygvapenmuseum och i Flygets Hus samt i flera svenska hem. Han är något av specialist på att måla svenska flygplan efter en 13-årig sejour i Sverige och stor kärlek till det svenska flygvapnet. Detaljer om DC-3:ans målning och synliga yttre utrustning har lämnats av den pågående s.k. DC-3-utredningen. Flygplanets öde var okänt fram till i juni 2003 då flygplanet återfanns cirka 50 km öster om Gotska Sandön för att sedan bärgas i mars 2004.Beträffande besättningens öde kan sägas att fyra av den åtta man starka besättningen har återfunnits och identifierats. Vad som hände med de fyra övriga är f.n. inte känt. DC-3-utredningens rapport kommer att publiceras under sensommaren eller hösten 2006.
______________
Flygande J 22 Svedinos Bil- och Flygmuseum har i samarbete med den franska föreningen Memorial-Flight inlett ett projekt att renovera den J 22 som tillhör Svedinos Bil- och Flygmuseum till flygande skick. Projektet, som även stöds av Flygvapenmuseum, innebär att flygplanet renoveras i Memorial-Flights verkstäder på Le Bourget utanför Paris i Frankrike dit det anlände för några veckor sedan. Efter renovering kommer flygplanet att opereras av Memorial-Flight i Frankrike, och kommer givetvis att kunna visas upp på lämpliga flygdagar i Sverige. Efter att flygplanet flugit färdigt, någon gång i framtiden, kommer det tillbaka till Svedinos Bil- och Flygmuseum.
Flygplanet har FV-nummer 22149 och
är det äldsta bevarade exemplaret av J 22. Ambitionen är att det
skall återställas så nära originalskick som är praktiskt
möjligt, därför ber vi om hjälp med följande:
- Finns det någon som har
fotografier eller någon annan information om just 22149 skulle
detta vara till stor hjälp i arbetet.
- Om någon skulle ha i sin ägo någon
del eller bara någon liten detalj som kan tänkas ha tillhört J
22 och kunde tänka sig att på ett eller annat sätt ge eller
sälja den till projektet till vore det mycket uppskattat i
arbetet att få flygplanet så autentiskt som möjligt.
Renoveringen kommer att kunna följas
på nätet på Memorial-Flights website:
www.memorial-flight.com (välj därefter lämpligtvis den
engelsk versionen av sidan). Här visas också de andra
renoveringsprojekten de håller på med samt de färdigrenoverade
flygplanen de flyger med.
Björn Svedfelt
Svedinos Bil- och Flygmuseum
info@svedinos.se
______________
Ännu en veteran klar för den
svenska himlen! – nästan. Fakta: Paul Pinato Lördagen den 17 juni var det roll-out för en nyrenoverad Fairchild 24 på Kungsängens flygplats i Norrköping. Ett 60-tal intresserade hade mött upp för att skåda miraklet. Ja, sannerligen är det ett mirakel att vi idag kan se ett ”fabriksnytt” flygplan som blev byggt redan 1943. Mannen bakom detta projekt heter Paul Pinato och har nu efter 18 år, till sin fru Evas stora lycka blivit färdig, eller nästan färdig. Det återstår några små detaljer och Paul tror och hoppas att detta skall lösa sig under sommaren. Den skall provflygas av Paul och Kjell Nordström. Målet är att flygplanet skall närvara vid flygfesten i Dala-Järna den 12-13 augusti. Fairchild 24W-41 Forwarder med med fd. USAAF nr 4314840 byggdes av Fairchild I Hagrestown, USA under vintern 1943. Flygplanet godkändes den 17 januari 1944, levererades den 5 februari till USAAF som en av 1600 levererade. Den packades i en låda och transporterades med båt från Newark, New Jersey till Prestwick i Skottland där den var framme den 17 februari. Efter montering och kontrollflygning kom flygplanet till Air Transport Command och användes av Ferry flight division. Den 31 maj 1946 blev den avförd och ställdes upp tillsammans med 12000 andra flygplan i Frankfurt. Där fann Gösta O'Konor tre stycken Fairchild som han köpte för $150 /st. De flögs till Bromma där inregistrering och tillsyn gjordes. Flygplanen registrerades 23 september 1946 och denna Fairchild blev registrerad som SE-AWS, de andra fick registrering SE-AWR och SE-AYT. SE-AWS användes privat och det gjordes en hel del turer runt Europa. Den hölls luftvärdig till 1964, men den lär ha flugits även efter det. Den blev uppställd i en trähangar i Dala-Järna. Gösta O'Konor var en hård förhandlare, men efter dennes död fick Paul tillåtelse att köpa maskinen. De enda villkoren var att maskinen skulle återställas i originalskick och att den inte skulle hamna på något museum. Det var i absolut sista stund man klarade att rädda maskinen från totalt förfall.
______________ Flygdag på F 7 Såtenäs 2006-06-19 Text och foto: Sven-Erik Jönsson Flygvapnet firade söndagen den 18 juni 2006 sin 80-årsdag med stor flygdag på F 7 Såtenäs i ett strålande väder med mer än 40000 besökare. Grindarna öppnades redan kl 0800 och det dröjde inte länge förrän det var bilköer till Såtenäs. Efter diverse markbundna uppvisningar började flyguppvisningarna kl 1100 med de historiska flygplanen. Här kunde man se Ö 1 Tummeliten flugen av Mikael Carlson, Sk 15 Klemm KL35, den av Västgöta Veteranflygförening helt nyrenoverade Sk 16 Harvard, Sk 25 Bücker 181B Bestmann och Saab B 17. En sexgrupp DH 82 Tiger Moth var imponerande att se i luften och frågan är när vi får se dem igen. Breitling Jet Team gjorde en uppvisning med hög klass i formationsflygning med sex st av den tjeckisktillverkade L-39C Albatros. Piloterna är civila och flygplanen registrerade i Estland. Den historiska kavalkaden fortsatte med historiska jetflygplan, J 28 Vampire, J 29 Tunnan, J 32 Lansen, J 34 Hawker Hunter, J 35 Draken och SK 37 Viggen. För att ge alla de som fastnat i de långa bilköerna en möjlighet att se uppvisningarna, sköt man på flyguppvisningarna med modernt flyg varefter vi fick se JAS 39 Gripen, Team 60 och TP 84 Hercules. Team 60 friade till publiken genom att måla ett stort hjärta på himmeln. En F-16 från danska flygvapnet steg på någon minut upp till hög höjd för att göra k-strimmor och F-18 från finska flygvapnet visade snäva svängar i sitt program. Nio Pilatus PC-7 från Schweiziska flygvapnet gjorde en uppvisning i formationsflygning av toppklass. Flyguppvisningarna avslutades med en imponerande och ljudlig överflygning av en formation bestående av fyra TP 84 Hercules, åtta JAS 39 Gripen och Team 60. Bland besökarna fanns cirka 400 s k flight spotters från bland annat England, Skottland, Irland, Holland, Belgien, Japan, USA och våra nordiska grannländer samt ett stort antal föranmälda SFF-medlemmar. Tillsammans disponerade de en egen inhägnad med sittplatsläktare och skuggande tält. Vid ankomsten undfägnades de med vattenflaskor, minnesgåvor och annat smått och gott. De bjöds också en mycket uppskattad busstur utmed fligh-line där de kunde fotografera de deltagande flygplanen på nära håll.
Först priset, sedan diplomet! ______________ Rapport om Daisys motorbyte 2006-06-16 Text och foto: Sven Scheiderbauer Daisy står i Hangar 7 på Bodø Hovedflystasjon och får ny motor efter det att hon fick ett allvarligt motorfel vid en flygning söndagen den 11 juni. Som de flesta säkert läst på Forum så sjönk oljetrycket i samband med landningen och det visade sig vid kontroll att det var metallspån i oljan. Arbete pågår nu oavbrutet med att byta motor och på måndag den 19 juni hoppas man kunna provköra den. Man får mycket mycket hjälp av personal från Bodø Hovedflystasjon och Norsk Luftfartsmuseum.
______________
”Vestfjordokse” på pelare i Bodø Vestfjorden är vattnet mellan Bodø och Lofoten. F-104 Starfighter var under 20 år en viktig komponent i försvaret av Nordnorge och de var baserade i Bodø. Det speciella ljud som F-104 gav ifrån sig har gett den namnet. En Starfigheter har nu satts upp på pelare innanför vakten till Bodø Hovedflystasjon. Den står nu som ett monument över det kalla kriget, vilket markeras av att vid avdukningsceremonin den 1 juni 2006 en mässingsplatta på betongpelaren med texten: Til minne om den kalde krigen. Flygplanet har restaurerats av gruppen Starfighterens Venner. Denna grupp har också som mål att få en F-104 i luften. Flygplanet är en F-104G och den är en gång köpt för tekniska ändamål och har aldrig flugit i Norge. Denna blev satt på pelare redan för ett drygt 20-tal år sedan, men for så illa av vädret att den togs ner och har nu undergått en mycket omfattande renovering, bland annat har den fått nya vingar. Den blev alltså invigd en andra gång. Norge fick som vapenhjälp från USA 23 stycken F-104G 1963 varav fem var tvåsitisiga TF-104. Senare – 1973 – köpte norska luftforsvaret 19 stycken kanadensiska CF-104 varav tre var tvåsitsiga. F-104 var i tjänst till 1983 då den ersattes av F-16.
______________
Svensk Flyghistorisk Tidskrift Nr
3/2006
Ordföranden har ordet ______________
Nätkassen I Svensk Flyghistorisk Tidskrift nr 3/2006 presenterar Lars Sundin nya intressanta sidor på nätet. ______________
F 6 flottiljmuseum i nya
lokaler Efter att F 6 kamratförening fått lämna den f d markententeribyggnaden inne på flottiljområdet, med dess samling av bilder och föremål från den aktiva tiden, har flottiljmuseet nu fått nytt utrymme. Det ligger i anslutning till den tidigare och mycket välordnade utställningen i fästningsmuseet om flyget på Karlsborg. I ett separat rum har kamratföreningen åstadkommit en liten men sevärd utställning. Flottiljens alla flygplanstyper från uppsättningen till nedläggningen finns med i bild och modell. Det finns också exempel på räddningsutrustning, instrumentpaneler och liknande. En särskild avdelning skildrar den sorgliga nedläggningen 1994 som för många kom som en stor och obehaglig överraskning, flottiljen stolta valspråk "Tro och vilja" till trots. För att besöka flottiljmuseet får man betala en liten slant, men då ingår också fästningsmuseets övriga samlingar, huvudsakligen av militär karaktär, i entrébiljetten. Den intresserade kan till exempel studera fallskärmstruppernas historia i Sverige. Vägen till museet är väl skyltad. Parkeringen utanför är fri.
______________
Tusensköna tar priset på
Barkarby
|
|
|
